oidar hermano mayor
där kom lite spanska in.
kom precis hem från min kille denny (som skulle o jobba natt som han brukar göra)
jag bad min store bror att bädda min säng som hans äckliga kompis sovit i när han haft fest då mor va bort rest.
och han sket i det. detta är inte första gången han skiter i att göra vad jag sagt, som när han cyklade bort min cykel till sin kompis för att han missa bussen och där har den stått i ca 2 månader nu som jag är i stort behov av nästan varje dag!!!! när jag sagt att han inte får låna min cykel som han alltid gör ändå så jag går upp och missar bussen på morgonen till skolan. (+massa sånna små saker han bara skiter i)
Så jag blev iaf ursinnig för det här med bäddningen, jag fick helt enkelt ett flipp och började skrika på honom så att mor och lille bror vaknade. han gick ner för trappan och jag stod ovanför och skrek på honom och började kasta alla handdukar som hängde på räcket, så börja han hota mig med att "slå dig hårt som fan" men gick ner för trappan och hån flinade åt mig. Mor kom och gick ner efter honom och försökte prata förnuft med honom, att det bara är att bädda sängen inget mer med det. Till slut kom han upp igen och jag va så uppe i brus så jag fortsatte gapa på honom och han fortsatte bara att flina så kallade jag honom "psykopat jävel" - som flinar när jag står och gråter (ett betende psykopater har) ingen medkäkänsla helt enkelt.
Lillebror tappa det också, han tyckte det va så jobbigt att vi vråla på varandra att han också började göra det och skyllde på mig sen att det är jag som gör fel (för att jag sa psykopat jävel)
det är det som suger med att vara ensam syster med bröder, de tar parti för varandra!! då känner man sig jävligt bortstött av sina egna syskon....
vad som nästan är mest jobbigt, det är att storebror beter sig som sin pappa, det här med att inte bry sig alls när en person står och gråter pga ditt handlande.
vet inte vad jag ska göra.. vem jag kan ringa... känner inte att jag har någon jag vill ringa och prata med sånthär just nu.. vet ju att jag har goda vänner men jag vågar aldrig ringa för känner mig bara jobbig.. vet inte vad jag ska göra.. jag vill bara flytta härifrån, det känns som enda lösningen! jag har försökt vara snäll o försökt prata med storebror men det går inte att nå honom just nu. därför tänker jag att det kanske är bättre att vänta några år tills han mognat eller kommit över denna period som jag hoppas att det är.
nu får jag kramp i händerna så det får räcka för idag.. godnatt! sov gott...
kom precis hem från min kille denny (som skulle o jobba natt som han brukar göra)
jag bad min store bror att bädda min säng som hans äckliga kompis sovit i när han haft fest då mor va bort rest.
och han sket i det. detta är inte första gången han skiter i att göra vad jag sagt, som när han cyklade bort min cykel till sin kompis för att han missa bussen och där har den stått i ca 2 månader nu som jag är i stort behov av nästan varje dag!!!! när jag sagt att han inte får låna min cykel som han alltid gör ändå så jag går upp och missar bussen på morgonen till skolan. (+massa sånna små saker han bara skiter i)
Så jag blev iaf ursinnig för det här med bäddningen, jag fick helt enkelt ett flipp och började skrika på honom så att mor och lille bror vaknade. han gick ner för trappan och jag stod ovanför och skrek på honom och började kasta alla handdukar som hängde på räcket, så börja han hota mig med att "slå dig hårt som fan" men gick ner för trappan och hån flinade åt mig. Mor kom och gick ner efter honom och försökte prata förnuft med honom, att det bara är att bädda sängen inget mer med det. Till slut kom han upp igen och jag va så uppe i brus så jag fortsatte gapa på honom och han fortsatte bara att flina så kallade jag honom "psykopat jävel" - som flinar när jag står och gråter (ett betende psykopater har) ingen medkäkänsla helt enkelt.
Lillebror tappa det också, han tyckte det va så jobbigt att vi vråla på varandra att han också började göra det och skyllde på mig sen att det är jag som gör fel (för att jag sa psykopat jävel)
det är det som suger med att vara ensam syster med bröder, de tar parti för varandra!! då känner man sig jävligt bortstött av sina egna syskon....
vad som nästan är mest jobbigt, det är att storebror beter sig som sin pappa, det här med att inte bry sig alls när en person står och gråter pga ditt handlande.
vet inte vad jag ska göra.. vem jag kan ringa... känner inte att jag har någon jag vill ringa och prata med sånthär just nu.. vet ju att jag har goda vänner men jag vågar aldrig ringa för känner mig bara jobbig.. vet inte vad jag ska göra.. jag vill bara flytta härifrån, det känns som enda lösningen! jag har försökt vara snäll o försökt prata med storebror men det går inte att nå honom just nu. därför tänker jag att det kanske är bättre att vänta några år tills han mognat eller kommit över denna period som jag hoppas att det är.
nu får jag kramp i händerna så det får räcka för idag.. godnatt! sov gott...
Kommentarer:
Trackback