sofiia

Är hemma och sjuk för tillfället..
tittade på bilder från i sommras.. det fick mig att minnas två personer, som betydde så mycket och sårade mig djupast. Jag kommer aldrig ha förstålse för hur ni kunde med. Jag förstår att ni är två vilsna människor, det ser vem som helst att ni är. Men varför skulle det gå ut över mig? Jag gjorde er aldrig illa! Men ni gjorde mig mer illa än vad någon någonsin gjort mig. Jag älskade er..  eller gjorde jag verkligen det? =/

Denny gjorde mig aldrig lycklig, det har jag insett nu i efterhand, vi hade bara kul ihop... jag trodde dock att han var perfekt.. men det är väll alltid bra första månaderna, sedan tryckte du mest ner mig.. vilket jag inte kom på förens folk, hans och mina egna vänner började prata med mig om det, att de tyckte att du var taskig mot mig, jag ville inte höra.. ville inte inse.. du blev arg på mig för att jag lyssnade på dem.. jag ignorerade det lite till... Jag avskyr dig! Jag saknar dock den tiden som var bra.. vilket gör det svårt ibland, blandade känslor.. bra och mycket mycket dåliga känslor.. jag ser dig som en väldigt korkad, vilsen person.. det ska alltid vara kul, kommer det problem kan vi la ta ett uppehåll? ... du är ett stort barn i mina ögon (som behöver uppfostras på nytt).. du har inga gränser.. du gör som du vill.. du tar inte hänsyn för andra och har ingen sympati. jag förstod inte det förens efteråt.. kärleken är bannemig blind..

Cecilia och jag hade suttit ihop de senaste 3 åren på gymnasiet.. gick även i samma klass 0-5an och 9an. vi hade jätte kul ihop, vilket jag inte ens vill erkänna.. något bra om henne. men det hade vi.. vi satt ihop hela gymnasiet verkligen, Sofia och Cecilia, sprang omkring och fulade oss och umgicks med folk som en person.. hon va min svans.. hon va verkligen en av mina bästa vänner, och de som är mina bästa vänner bryr jag mig verkligen om! Camilla, Johanna, Maria, jennifer och cecilia var de närmsta och bästa jag hade.
Det blev så förvirrande då när det va en av dessa som gjorde såhär mot mig!?

Denny var min första pojkvän.. så det var en ny situation för mig, att göra sluta med en kille.. det är en känsla jag aldrig känt förut och den sög verkligen! haha.. ne men det va jätte hemskt.. men i början (de 2 veckor som jag inte visste att de va ihop) var det skönt, vi sa att vi skulle vara vänner och inte göra något med någon annan framför ögonen på varandra iaf.. men efter 2 veckor, berättade han det.. på en fest hemma hos erra.. han var redigt full som vanligt och jag va också rätt full.. han hade sagt flera ggr under kvällen att han ville prata med mig om en sak.. så till slut drog han med mig in på ett rum.. vi la oss i sängen.. jag frågade vad det var han ville berätta, men han ville inte säga.. "kan jag inte få ligga här lite" han la sig o kramade mig.. till slut blev jag irriterad för att han inte sa vad det var.. han hade skamsna ögon, "jag är ihop med cecilia"... min mage vred sig in o ut. jag kände tomhet, illska, chockad, och kände mig otroligt sårad, det var en så jobbig känsla så jag hoppas att jag aldrig behöver känna den igen.. jag flippade.. jag var elak mot honom.. jag blev en annan människa, en häxa skulle jag nästan vilja kalla det, känslokall! mitt hjärta var totalt krossat.. de trampade verkligen på mig, hårt.

Jag blev hämnd benägen. vilket jag försöker förlåta mig själv för, att jag gjorde sådanna taskiga saker som jag egentligen mådde dåligt över. inte borde gjort för min egen del. Jag förstörde deras "relation".. sa till honom att jag ville ha honom tillbaka osv. så det tog slut mellan dem efter 3 veckor av otrohet. men dålig som jag är på att ljuga, glömde jag att jag ljugit för honom och sagt att jag ville ha tillbaka honom, så när han gjort slut med henne ringde han ju mig, ville ses.. berättade det för mig.. "jag gjorde slut med cecilia i morse" -"jaha.." sa jag då.. reagerade varken positivt eller negativt på det.. "vadå jaha?" .. så höll vi på den veckan, och jag dissade honom på helgen, vem tar han hem då? henne.. det var ju inte ovanligt att hon kom i andra hand under denna tiden kan jag ju säga! men jag brydde mig inte om att han tog hem henne.. det var som om mitt hjärta var ut rivet.. bortkastat.. ingen moral.. vi fortsatte tramsa.. och jag började vilja ha tillbaka honom, efter all skit ville jag att allt skulle va bra som förr igen.. så jag sökte mig till honom men innerst inne visste jag nog att det aldrig skulle kunna bli bra med honom igen.. självklart var han med henne ändå..

Jag träffade cecilia ute.. hon var en av mina bästa vänner för fan! det kändes så sjukt! vi var fulla båda två, jag började gapa på henne.. hon började gråta.. jag frågade hur många gånger som helst, "hur kunde du göra så mot mig? " "jag trodde vi va vänner" och hon bara lipa och skrek att hon inte visste.. denny ringde cecilias mobil och frågade när jag skulle komma, (andra hand cecilia) jag sa att jag kommer med nästa, jag och cecilia började snacka.. hon började predika om att det va vi som skulle hålla ihop, och inte låta honom göra som han gör.. vi bestämde oss för att inte ha med honom att göra mer... gjorde en liten "pakt" för att få slut på skiten.. den höll ju bra.. hon klarade av det i två veckor.. trotts allt pepp snack vi hade, att vänner betyder mer, att han vart otrogen..

Cecilia berättade det för mig, det jag inte viljat veta tidigare.. inte orkat få reda på.. för jag kände på mig att om jag frågade skulle svaret bli det negativa.. var han otrogen? och självklart var han det.. det gör så ont! varför utsätter folk  varandra för sån skit?! om man vill vara otrogen, gör man slut, punkt slut. innan man är otrogen såklart. blä för otrohet. det är något jag aldrig kommer göra.. man gör faktiskt slut om man tittar åt andra håll! är man otrogen så är det antagligen inte rätt.. eller man kan ju diskutera det närmare med..  men otrogen hade han iaf vart, runt studenten.. antagligen med cecilia.. men hon sa att hon inte visste med vem.. hon är så feg måste jag säga! För hon vågade aldrig berätta och stå för vad hon gjort.. Hon är en feg, omoralisk, ful, elak, liten människa.

det fula var, att när vi då bildade våran "pakt".. (inte för att bli vänner utan för att utesluta honom, eftersom han bara var problem) .. så ringde jag och sa till honom, att vi inte ville ha med honom att göra mer.. då kom han på vem han ville ha.. gissa vem.. jävla idiot.. han ringde hur många ggr som helst och jag klickade och sa nej, till att han skulle komma hit som han sa att han måste.. så hit kom han till slut trotts att jag verkligen sa ifrån och sa nej. han ville prata med mig, ignorerade cecilia framför ögonen på henne.. hon stod bredvid och han drog i mig att han ville prata själv, cecilia sa att han skulle prata framför henne med och sa till mig att inte gå ifrån henne, men han vägrade och jag gick med på att sitta i bilen..
Han sa verkligen allt jag ville höra, smör och fjäsk på hög nivå.. att detta fått honom att inse att det va mig han ville ha... att han inte skulle klara sig utan mig.. komplimanger.. smicker.. ville klappa på mig.. men på något lustigt sätt hittade jag styrka, han fick inte röra mig, "jag ska ha en bra kille, jag är bra" sa jag.. "men jag är en bra kille" sa han och vi båda hörde lögnen i orden.. han började babbla på att han skulle bättra sig osv. han sa så mycket fint.. så mycket skit! så jävla mycket skit snack! snacka kan han! det har jag lärt mig.. (jag sa också en sak, "om jag dissar dig nu kommer du ändå att gå och säga samma skit till cecilia sen".. "näää.. bla bla bla.." som jag återkommer till snart)  jag sa iaf nej till honom och gick in igen..  han åkte... cecilia ville också säga honom några ord så hon bad honom komma tillbaka.. där sket han i henne igen som vanligt, men kom tillbaka ändå.. de pratade några minuter sen åkte han..

vad händer en vecka senare? (precie en vecka senare!!) jo han säger samma skit snack till henne.. efter att hon ringt honom då hon var full och svag..

fortsättning följer...